Jag sitter här en stund. Jag blundar men jag ser ändå. Jag räknar varje sjunde vår och svävar i en guldträdgård. Jag har suttit här ett tag. Sommarnat blev sommardag. Jag ville aktivera min tro. Jag ville höra gräset gro.

Hela året har jag väntat på juni, juli och augusti, vindarna är varma då.

Du tror jag inte ser dig så. Du kommer utan kläder på. Men jag tror jag vet allt jag vill. Gud var god när du blev till. Jag sitter kvar en stund. Björkar blir en skuggig lund. En soldans på din grammofon håller regnet härifrån. Hela året har jag väntat på juni, juli och augusti. Allting verkar lättare då.

Innan du får gå vill jag få reda på... Har du någonsin känt såhär?

Igår var jag och Éll i Skaune och lyssnade på Per Gessle. Regnet öste ner på vägen dit, men efter regn kommer solsken sägs det ju, och så gjorde det också. Vi kom, vi lyssnade, vi sjöng och vi gick. Det var riktigt bra. Dock inte så mycket ös men lagom behagligt var det, tyckte vi. Han är nog trots allt en ganska händig man, han den där Per Gessle.

Don't be too fat, or too thin, or too dark, or too light, don't be too sexual, or too chaste, or too smart, or too dumb. Be yourself. But make sure you fit in.

Jag såg filmen igår. Jag såg den idag. Jag såg den på scen förra året. RENT. Den bästa musikalen någonsin. Har dock endast sett några få musikaler på scen - Rent, West Side Story, Grease och Future Dreams - så min meritlista är väl inget att skryta med, men jag vet iallafall vad jag vet. Inget slår RENT.

Musiken. Musiken är särartad.

Beslut. Jag älskar att ta beslut. Jag hatar att ta beslut. Jag har några viktiga beslut att ta de kommande veckorna. Eller rättare sagt den kommande veckan. Besluten kommer att prägla mitt kommande år. Jag har två val. Antingen flytta till Jönköping och gå en folkhögskola där, som jag för övrigt tror att jag skulle älska att göra. ELLER så kan jag stanna kvar här i Karlskrona i höst och studera engelska, för att sedan resa iväg till våren, tillsammans med Jonna. Kanske till Thailand och Malaysia.

Allting handlar egentligen om hur villig jag är att ta tag i mitt liv. Vill jag göra mitt liv seriöst redan i år eller ska jag vänta till nästa år? Om jag åker iväg till folkhögskolan så vet jag att mitt liv kommer att förändras och jag vet att jag kommer att utvecklas. Om jag däremot stannar kvar i Karlskrona så kommer mitt liv att om ca ett år vara exakt likadant som det är nu. Men samtidigt får jag en chans att vila, studera engelska lagom mycket och resa.

När jag är 100 år så vet jag att det inte kommer att spela någon roll vilket jag valde att göra. För då vet jag att jag har gjort både och. Men samtidigt, tänk om mitt liv inte är menat att bli så långt, då kommer detta år att bli ett bortkastat år sett i evighetsperspektiv. Egentligen borde jag nog flytta till Jönköping redan i år. Jag känner att jag borde det. Men jag vet inte om jag vågar. Eller om jag vill. Jag kanske bara vill stanna här i min stad och vila i ett år. Hjälp.

Ska jag göra vad jag BORDE göra eller vad jag VILL göra?
Ska jag följa min känsla eller min vilja?
Just nu vill jag baka en kladdkaka. Och idag känner jag iallafall för att följa min vilja. Om det ändå vore så enkelt. Om livet ändå vore att baka en kladdkaka. Med grädde på.

Idag gjorde jag ett personlighetstest. Här kan ni se mitt sanna jag, eller nåt.

Sådan är Carolina Nilsson:
Hon är mycket intresserad av vad som pågår i hennes omgivning. Carolina gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker". Hon gillar att ha struktur och ordning i sitt liv. Hon använder troligtvis sin kalender flitigt för att hålla koll på de saker hon skall komma ihåg. Hon fattar snabbt beslut – även när det gäller hennes värdering av andra människor. Därför kan hennes omgivning uppfatta henne som lite dominant emellanåt.

Carolina fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan hon inte bekymrar sig så mycket om detaljerna). Hon är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Hon lever sig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Carolina värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån sina personliga värderingar.

Om du vill göra testet så får du; http://www.zapera.com/survey/demo/personality

Tell me now
If you came sneaking up behind
Would you know me and
see behind the smile?
I can change like colors on a wall
Hoping no one else will find
what lies beneath it all
I think I hide it all so well

Säga vad man vill om Måns Zelmerlöw men underhålla kan han. Vare sig du vill det eller inte.

Okej. Först och främst vill jag öppna detta inlägg med något positivt. Jag har kommit på att jag nog verkligen vill bli journalist. Alltså verkligen bli journalist. Men nu till det negativa. VARFÖR DUGER JAG ALDRIG? VARFÖR? Varför kan jag inte duga en enda gång? Varför kan Du inte unna mig något stort en enda gång? Jag orkar inte med skitsnacket om att "allt lidande du utstår vänds till något stort i framtiden". Det stämmer inte! Jag har redan lidit för mycket. Detta är inget rop på hjälp längre. Det är ett skri på hjälp, ett skri som dånar så att utomjordingarna på Mars skulle ha hört det, om de hade existerat. Jag är så trött. Vill bara somna bort från allting nu. Vill bara lämna allting. Jag borde kanske åka till USA ändå. Eller Thailand. Hjälp. Om man ändå kunde känna frihet. Eller leva som en frihetens gudinna.

Jag vet inte för vem jag lever.
Jag börjar bli riktigt trött på det nu. Jag vet inte om jag orkar hålla ut mer faktiskt. Jag har gjort det alldeles för länge nu. Alldeles alldeles för länge. Jag har glömt känslan.

Jag vet inte för vem jag lever men jag lever ändå. Kanske är det för ljuset i tunneln eller kanske bara för mig själv.

And if a double-decker bus
crashes into us
to die by your side
is such a heavenly way to die
And if a ten-ton truck
kills the both of us
to die by your side
well, the pleasure - the privilege is mine

There is a light and it never goes out

- The Smiths

Do you know what I want to do? I want to run with the wild horses. Run through the oceans, through the moon and over the hills. I want to run to the other side, where the grass is always green.