Jag vet inte för vem jag lever.
Jag börjar bli riktigt trött på det nu. Jag vet inte om jag orkar hålla ut mer faktiskt. Jag har gjort det alldeles för länge nu. Alldeles alldeles för länge. Jag har glömt känslan.

Jag vet inte för vem jag lever men jag lever ändå. Kanske är det för ljuset i tunneln eller kanske bara för mig själv.