Sjung om studentens lyckliga dagar. Så lät det för nästan 4 månader sedan nu. Det var länge sedan. Det var i mina unga dar. Jag börjar blir gammal nu. När jag blir helt gammal ska jag bo på ett ålderdomshem. Vill inte vara ensam då. Vill inte.

Jag har funderat lite över att jag borde göra en "saker-att-göra-innan-jag-dör - lista". Då kanske man får lite fler saker gjorde här i livet. Jag vill kryssa runt på en lyxbåt i Västindien. Jag vill rida Islandshästar på Island. Jag vill se julpyntningen i New York. Jag vill ligga på en orörd strand vid Indiska Oceanen. Jag ska nog ta tag i mitt liv och skriva en lista. Hm. Nu är mitt rum nästan klart förresten, med möblerna och allt. Det blir helt helt superbra.

Just nu sitter jag och njuter av Vänner. Det är verkligen bland det bästa som finns. Att bara sitta och göra ingenting... och kolla på någon underbar DVD-box. Om det är Vänner, One Tree Hill eller Grey's Anatomy spelar ingen roll. Jag blir alltid lika lugn och glad. Det är nog bland de få gånger som jag kan få ut mina känslor. Både genom skratt och gråt.

Jag älskar vinterkylan som man kan känna utomhus nu. Att få ta på sig en riktigt tjock och gosig vinterjacka i den här kylan är helt underbart. Snart är julen här. Jag ska lyssna på julmusik, pynta granen, gå på julkonserter och gå på julotta. Jag hoppas att snön faller på min trädgård på julaftonskväll. Det här året ska jag göra julen till något speciellt. Något riktigt speciellt.

Idag har jag målat väggarna i mitt rum. Roligt men jobbigt. Men det var helt klart värt det trots smärtorna. Det blev riktigt snyggt och jag längtar efter att få sätta in mina ännu ej köpta IKEA-varor. Imorgon bär det av till IKEA. Jag och mammi ska dit. Min älskade lilla mamma. Det blir en härlig dag imorgon.

Känslorna mina går mot ljuset.

Det var ett tag sedan. Hur mår du? Just nu har jag fullt upp med jobb och med repning till musikalen Future Dreams. Det kommer att bli fantastiskt! Det blir en föreställning både på fredag- och på lördagkväll. Kom och upplev - i Konserthuset! Och besök gärna www.futuredreams.se. Nu när jag sitter med min sötaste kattunge Zimba i famnen så tänker jag på svart hår. Svart hår är äckligt. Någon som också är äckligt är blod. Och blod är rött. Och det leder mig självklart in på dubbeldäckare. Vilket såklart får mig att tänka på att vi imorgon ska boka flygbiljetter till Englands huvudstad. Vi ska hälsa på Emelie och uppleva juletiden i London. Det ska bli spännande. Något som också ska bli spännande är backpackingen i Thailand till våren. Ca 6 veckor blir det. Hela mars och halva april. Yohoo.

Men du. Du är värdefull.

Det finns ingen bättre, roligare och skönare sport än beachvolley.

Ibland är livet konstigt. Förvirrande liksom. Det känns som att jag befinner mig i en stor bubbla i en dåtid eller i en framtid. Jag bara äter och sover. Lite som i Matrix. Jag känner mig helt frånvarande.

Men Cypern var till belåtenhet iallafall. Förutom timmarna innan flyget lyfte. Men det är en annan historia. Dock slutade den tyvärr med att Isa fick stanna hemma. Sola, bada och shoppa är trevligt. Och att flyta på en luftmadrass i Medelhavet. Och att snorkla.

Imorgon börjar verkligheten antar jag. Ett nytt kapitel i Carolina Nilssons liv. Efter en inkomst på ca 49 öre i månaden i 19 år så kommer jag snart att känna mig som en miljardär efter några månaders jobb. Jag ska mäta täckningen på gator i södra Sverige, detta till fördel för telekommunikationen. Wunderbart. Speciellt när det är över. Sedan börjar ännu ett nytt kapitel som ska få titeln "Livet som en backpackare i Thailand". Längtar.

Att våga stanna kvar, istället för att springa.
Se. Höra. Känna.
Verkligen smaka på känslan.
Utforska. Studera.
- Mod
är vad som krävs.
Vad bor där? Kan jag lära mig
någonting här?

Att riktigt våga - även i de svåra känslorna:
- JA! -
det kan göra ont!
Vad det kan göra ont...
Men sedan gör det gott.
Jag vågade-
och överlevde.
Med mig fick jag en hel skattkista
full.
Visdom, styrka, medkänsla,
mod.
Det krävs hjärta här,
mycket hjärta.

Ur Bara vara av Carolina Gårdheim

Imorgon åker jag till Cypern, Ayia Napa. Jag längtar! Jag ska ha riktigt kul där nere i värmen och jag hoppas innerligt att ni får en vecka fylld av regn, åska och snö! Vi ses igen den 17 augusti.

Förresten. Tiden går och vi följer med.

Jag är inte ensam. Bara lite vilsen ibland. Jag har vänner som betyder allt för mig. Allt.

Jag minns du sa att du var ensam liksom jag, och jag minns den första gången din ögon svarade Ja. Och jag kommer ihåg nästan nu, nästan allt. Det sägs att tiden står stilla när man blir kär.

Jag sitter här en stund. Jag blundar men jag ser ändå. Jag räknar varje sjunde vår och svävar i en guldträdgård. Jag har suttit här ett tag. Sommarnat blev sommardag. Jag ville aktivera min tro. Jag ville höra gräset gro.

Hela året har jag väntat på juni, juli och augusti, vindarna är varma då.

Du tror jag inte ser dig så. Du kommer utan kläder på. Men jag tror jag vet allt jag vill. Gud var god när du blev till. Jag sitter kvar en stund. Björkar blir en skuggig lund. En soldans på din grammofon håller regnet härifrån. Hela året har jag väntat på juni, juli och augusti. Allting verkar lättare då.

Innan du får gå vill jag få reda på... Har du någonsin känt såhär?

Igår var jag och Éll i Skaune och lyssnade på Per Gessle. Regnet öste ner på vägen dit, men efter regn kommer solsken sägs det ju, och så gjorde det också. Vi kom, vi lyssnade, vi sjöng och vi gick. Det var riktigt bra. Dock inte så mycket ös men lagom behagligt var det, tyckte vi. Han är nog trots allt en ganska händig man, han den där Per Gessle.

Don't be too fat, or too thin, or too dark, or too light, don't be too sexual, or too chaste, or too smart, or too dumb. Be yourself. But make sure you fit in.

Jag såg filmen igår. Jag såg den idag. Jag såg den på scen förra året. RENT. Den bästa musikalen någonsin. Har dock endast sett några få musikaler på scen - Rent, West Side Story, Grease och Future Dreams - så min meritlista är väl inget att skryta med, men jag vet iallafall vad jag vet. Inget slår RENT.

Musiken. Musiken är särartad.

Beslut. Jag älskar att ta beslut. Jag hatar att ta beslut. Jag har några viktiga beslut att ta de kommande veckorna. Eller rättare sagt den kommande veckan. Besluten kommer att prägla mitt kommande år. Jag har två val. Antingen flytta till Jönköping och gå en folkhögskola där, som jag för övrigt tror att jag skulle älska att göra. ELLER så kan jag stanna kvar här i Karlskrona i höst och studera engelska, för att sedan resa iväg till våren, tillsammans med Jonna. Kanske till Thailand och Malaysia.

Allting handlar egentligen om hur villig jag är att ta tag i mitt liv. Vill jag göra mitt liv seriöst redan i år eller ska jag vänta till nästa år? Om jag åker iväg till folkhögskolan så vet jag att mitt liv kommer att förändras och jag vet att jag kommer att utvecklas. Om jag däremot stannar kvar i Karlskrona så kommer mitt liv att om ca ett år vara exakt likadant som det är nu. Men samtidigt får jag en chans att vila, studera engelska lagom mycket och resa.

När jag är 100 år så vet jag att det inte kommer att spela någon roll vilket jag valde att göra. För då vet jag att jag har gjort både och. Men samtidigt, tänk om mitt liv inte är menat att bli så långt, då kommer detta år att bli ett bortkastat år sett i evighetsperspektiv. Egentligen borde jag nog flytta till Jönköping redan i år. Jag känner att jag borde det. Men jag vet inte om jag vågar. Eller om jag vill. Jag kanske bara vill stanna här i min stad och vila i ett år. Hjälp.

Ska jag göra vad jag BORDE göra eller vad jag VILL göra?
Ska jag följa min känsla eller min vilja?
Just nu vill jag baka en kladdkaka. Och idag känner jag iallafall för att följa min vilja. Om det ändå vore så enkelt. Om livet ändå vore att baka en kladdkaka. Med grädde på.

Idag gjorde jag ett personlighetstest. Här kan ni se mitt sanna jag, eller nåt.

Sådan är Carolina Nilsson:
Hon är mycket intresserad av vad som pågår i hennes omgivning. Carolina gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker". Hon gillar att ha struktur och ordning i sitt liv. Hon använder troligtvis sin kalender flitigt för att hålla koll på de saker hon skall komma ihåg. Hon fattar snabbt beslut – även när det gäller hennes värdering av andra människor. Därför kan hennes omgivning uppfatta henne som lite dominant emellanåt.

Carolina fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan hon inte bekymrar sig så mycket om detaljerna). Hon är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Hon lever sig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Carolina värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån sina personliga värderingar.

Om du vill göra testet så får du; http://www.zapera.com/survey/demo/personality

Tell me now
If you came sneaking up behind
Would you know me and
see behind the smile?
I can change like colors on a wall
Hoping no one else will find
what lies beneath it all
I think I hide it all so well

Säga vad man vill om Måns Zelmerlöw men underhålla kan han. Vare sig du vill det eller inte.

Okej. Först och främst vill jag öppna detta inlägg med något positivt. Jag har kommit på att jag nog verkligen vill bli journalist. Alltså verkligen bli journalist. Men nu till det negativa. VARFÖR DUGER JAG ALDRIG? VARFÖR? Varför kan jag inte duga en enda gång? Varför kan Du inte unna mig något stort en enda gång? Jag orkar inte med skitsnacket om att "allt lidande du utstår vänds till något stort i framtiden". Det stämmer inte! Jag har redan lidit för mycket. Detta är inget rop på hjälp längre. Det är ett skri på hjälp, ett skri som dånar så att utomjordingarna på Mars skulle ha hört det, om de hade existerat. Jag är så trött. Vill bara somna bort från allting nu. Vill bara lämna allting. Jag borde kanske åka till USA ändå. Eller Thailand. Hjälp. Om man ändå kunde känna frihet. Eller leva som en frihetens gudinna.

Jag vet inte för vem jag lever.
Jag börjar bli riktigt trött på det nu. Jag vet inte om jag orkar hålla ut mer faktiskt. Jag har gjort det alldeles för länge nu. Alldeles alldeles för länge. Jag har glömt känslan.

Jag vet inte för vem jag lever men jag lever ändå. Kanske är det för ljuset i tunneln eller kanske bara för mig själv.

And if a double-decker bus
crashes into us
to die by your side
is such a heavenly way to die
And if a ten-ton truck
kills the both of us
to die by your side
well, the pleasure - the privilege is mine

There is a light and it never goes out

- The Smiths

Do you know what I want to do? I want to run with the wild horses. Run through the oceans, through the moon and over the hills. I want to run to the other side, where the grass is always green.

Zzzz

Idag har jag sovit. Jag älskar att sova. Men jag sover nog alldeles för mycket. Men jag älskar ändå att sova. Sova är skönt.

Vem?

"Imagine a future moment in your life where all your dreams come true. You know it's the greatest moment of your life and you get to experience it with one person. Who's standing next to you?"

Vill du klappa en lejonunge?

Ja tack, gärna. Jag har gjort mitt livs resa, destinationen var Sydafrika. Jag besökte ett land som präglas av sprakande färger, dans och en otrolig glädje. Men även diskriminering, förtryck och en absurd historia, som delvis lever kvar än idag. Resan gjordes i studiesyfte, och jag avslutade mina tre år på gymnasiet med en fantastisk upplevelse, tillsammans med min klass. Det som fascinerade mig allra mest var djuren av alla dess slag. Afrikas djurliv är exotiskt och det är omöjligt att ens föreställa sig hur det är att se ett riktigt lejon och en riktig giraff, innan man har gjort i det i verkligheten.

Min resa fick mig att inse resandets gåva. Hur överväldigande är det inte att kunna resa till andra sidan jordklotet och där se en helt annan kultur och ändå vara under samma himmel som människorna i Karlskrona? Jag må säga att flygplanet som uppfinning är något som gett människosläktet ett lättare liv. Visserligen kunde man ta sig till andra sidan jordklotet förut, innan flygplanet kom, men det var betydligt svårare och det tog en salig tid, en tid som människor inte alltid besatt. Resandet har fått oss i-länder att inse att det finns en tredje värld som behöver vår hjälp. Resandet har gjort det möjligt för en adoptivdotter att åka till Kina och träffa sin biologiska mamma. Resandet har fått människor att inse att alla är olika och att varje kultur förtjänar fullkomlig respekt.

Under min tid i Sydafrika gick min hjärnverksamhet på högvarv, varje dag försökte jag smälta alla nya intryck. Varje dag som gick fick mig att inse att jag vill se allt i hela världen innan jag dör! Jag vill rida på en elefant, jag vill se en riktig indian, jag vill stå högst upp i Frihetsgudinnan, jag vill se en helig ko på Indiens gator, jag vill se det färgsprakande Hollywood och jag vill se Nya Zeelands äventyrliga natur! Har man en gång fått känna innebörden av resandets gåva så kan man aldrig få nog. Man blir beroende.

Guinness rekordbok har en lista över de människor som besökt flest länder. Mitt mål är att hamna överst på den listan. Men jag vill inte att varje resa ska vara ännu en resa i mängden, jag vill känna nya upplevelser och få nya erfarenheter på ett djupare plan.
Nästa gång du har en tia över efter en shoppingrunda, lägg den i en spargris! Försök spara ihop pengar, inte till en ny digitalkamera eller till en ny mobiltelefon, utan låt pengarna gå till en resa istället! Du kommer inte att ångra dig. Kanske får du chansen att uppleva det som jag fick uppleva i Sydafrika. Om några månader kanske du sitter där och klappar en lejonunge. Vem vet? Det är du som bestämmer.

Sjung om studentens lyckliga dagar.

Lyckliga är det rätta ordet. Men morgonen därpå blir

plötsligt ångest det rätta ordet.

Är jag fri nu?

Nyss slog det mig. Jag är verkligen fri. Fri som en fågel. Fri att göra precis vad jag vill med mitt liv. Vad vill jag? Jag vill ligga i en solstol på en vacker och lång strand. Jag vill resa jorden runt. Jag VILL resa jorden runt. Jag ska resa jorden runt? Borde jag resa jorden runt? Är jag verkligen fri nu?

Series of images

"Most of our life is a series of images. They pass us by like towns on the highway. But sometimes, a moment stuns us as it happens. And we know that this instant is more than a fleeting image. We know that this moment... every part of it... will live on forever."